Att bara vara mamma

När andra frågar vad jag gör så säger jag att jag är hemma med barnen. Jag är föräldraledig. "Men vad är du ledig ifrån?", bl...


När andra frågar vad jag gör så säger jag att jag är hemma med barnen. Jag är föräldraledig. "Men vad är du ledig ifrån?", blir då följdfrågan. Den frågan gör mig både lite ledsen och skamsen. Andra mammor är så mycket, så mycket mer. De är studenter, anställda och arbetsgivare. Jag är arbetslös. 

Om jag hade haft en fast anställning som väntade på mig så hade frågan kanske gått mig lika obemärkt förbi som frågan om hur gammal jag är, men nu gör den inte det. Den tar tag i hjärtat och får mig att tvivla på mig själv. På vem jag är. För vår identitet är så knuten till vad vi gör, och att vara mamma räknas ju inte till något man gör - det är något man är, samtidigt som man gör något annat. 

Jag vet inte vad framtiden kommer att bära med sig. Jag vet inte vilken sysselsättning jag kommer att ha efter föräldraledigheten och hur det kommer att kännas då, men nu brottas jag med en identitetskris där min syn på mig själv går emot samhällets syn och förväntningar på mig. Att bara vara mamma är ju inte tillräckligt - men ändå är det bara det jag är och jag älskar det.


Translation: I am a mother, only a mother. I have no other job and when people ask what I do I tell them that I am a stay-at-home-mom and then they want to know what I do when I'm not taking care of the children. Beacuse (according to our society) being a mother is not what you do, it's something you are while you're doing something else. But being a mother is everything I am and everything I do and I love it. 

Liknande inlägg

10 kommentarer

  1. Förstår precis hur du känner. Minns tillbaka då jag var arbetslös, man kände sig mindre värd även om jag då arbetade mer än vad jag någonsin gjort efteråt. Räknades som arbetslös eftersom att jag inte hade någon fast anställning. Du är en fantastisk människa och en otroligt fin person, du kommer att hitta ett arbete när du väl känner dig redo att börja arbeta igen. Tills dess tycker jag att du ska njuta av att bara vara mamma och ta det folk säger med en nypa salt. För trots allt så är man samma människa med eller utan jobb och att du är världens bästa mamma är det ingen som kan ta ifrån dig. Kram på dig vännen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar vännen! Jag njuter av att få vara hemma och bryr mig egentligen inte så mycket om vad andra eller samhället tycker och tänker men ibland så påverkas man av det ändå, tyvärr. Men jag vet att min värde inte ligger i det och att framtiden kommer att ordna sig på ett eller annat sätt. <3 Jag är tacksam att jag har dig som vän! Kram

      Radera
  2. WOW vilken blogg du har Ester, helt fantastiskt! Jag håller med om att det är så jobbigt hur normer påverkar oss och skapar förväntningar vi varken vill eller kan uppfylla. Att vår identitet hela tiden kopplas till vad vi presterar, men ändå på något konstigt sätt så räknas inte vissa prestationer?! När jag har stått inför insikten att det jag vill går emot samhällets normer och andras förväntningar, (i andra sammanhang förstås) har jag försökt komma ihåg ett citat av Kay Pollak. "Den viktigaste uppgift du har i livet är att låta dig själv vara lycklig" En i många fall provocerande tanke, men så himla viktig. Tänker på dig och önskar dig och din familj all lycka! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket och tack för din kommentar! <3 Du har alldeles rätt. Och det som gör mig lycklig är just detta - att vara mamma - och mitt jobb är att se till att mina barn har det bra och utvecklas till starka och kärleksfulla individer. Sen får vi se vilket steg jag tar när den här perioden är över, men det är ett problem för framtiden. :) Stor kram!

      Radera
  3. Jag förstår att det känns när någon yttrar en sådan kommentar, men försök att inte ta åt dig! Folk kan säga så mycket otänkta saker och reflekterar inte över hur de kan uppfattas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Du har alldeles rätt och oftast så tar jag inte åt mig men efter en intensiv period i vardagen så blir man extra känslig och mottaglig och då är det svårt att vara stark nog - men jag tar en dag i taget nu. :) Kram!

      Radera
  4. Åh du ska veta att detta inlägg värmde mitt hjärta och jag känner att jag inte är ensam. Jag blev uppsagd från mitt jobb i Oktober förra året då jag varit sjukskriven pga den berömda väggen och inte kunde gå tillbaka till mitt dåvarande jobb. Nästa månad blir vi föräldrar och jag har känt mig så ensam som inte har något att gå hem/till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för din kommentar! Det värmer mitt hjärta också att veta att jag inte är ensam med dessa tankar. Jag älskar att vara mamma och det är verkligen det finaste uppdraget man kan ha i livet! Jag antar att dessa tankar är ett resultat av att jag suttit i soffan i ca. 5 månader men nu när lillan börjar bli större och börjar smaka annan mat så är det lättare att röra sig och då får man en större frihet och man känner sig mer tillfreds med allt. :) Kram!

      Radera
  5. Hoppsan, här snubblar man lite snabbt förbi. Gisses, tiden går fort, men jag får gratulera och allt...
    Det var längesedan men jag minns mina gamla klasskamrater.
    Kul att se att fu lever. Grattis ännu en gång.
    /Michel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen hej! Ja, tiden går verkligen fort. Tack för gratulationerna! Hoppas att allt är bra med dig! :)

      Radera

Tack för att du tar dig tid till att lämna en kommentar! Det gör mig så glad! ❤

(Kommentarer som enbart innehåller reklam tas bort)

Flickr Images

Använder Blogger.